What's up with frusna räcken/lykstolpar osv?

Ibland börjar jag fundera på saker.

När jag var cirkus 2 ½ år bodde jag i Öset första gången. Vi bodde då i lägenhet, och ute på gården så gick det en trappa ner till en lekplats. Vid den trappan fanns ett räcke.
En dag i en kall månad (januari/februari kanske) skulle jag och min pappa åka och hämta min storasyster som var på dagis/fritids och jag gick i förväg ut och väntade på pappa. Plötsligt ser jag det här räcket och vad tror ni att jag får för tanke i mitt lilla lilla huvud? JO! Varför inte slicka på det? Dumma unge. Så jag närmar mig detta räcke, böjer mig fram, sätter tungan på det och SCHLOPPPS så sitter jag fast. BRAAAA GJORT. Jag inser ju förstås vad jag har gjort, men tungan sitter där den sitter så att säga. Jag börjar skrika på pappa, men han är ju kvar i lägenheten. Till slut kommer han ner, och vad tänker han då? Ja, skit i varmt vatten, vi drar bort tungan istället. Det enda jag kommer ihåg sen var att det gjorde väldigt ont att suga på nappen. Detta är mitt första riktiga minne, som jag verkligen kommer ihåg.

Men min fråga är, vad är grejen med frusna räcken eller lyktstolpar? Varför känner man detta begär att slicka på dom? Det är ju knappast så att man skulle göra det när dom inte är frusna? Kan någon svara på det, tack?



Här är jag som liten kotte
slicka slicka slicka på ett räcke
Livet är underbart när underlivet är bart!
/s

Kommentarer
Postat av: m

jag känner igen mig allt för väl - ett tag var jag nästan beredd att tro att det fanns någon slags dragningskraft mellan min tunga och broräcket i bispis.

2008-11-19 @ 20:43:08
Postat av: sL

Jag slickade på en lyktstolpe för att jag var uttråkad av att stå och lyssna på när padre och padres kompis stod och diskuterade. annars så gnistrar dem ju så fint, kanske är det som är så inbjudande?

2008-11-20 @ 00:15:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0