vipkollektivet

   Som en uppföljare på föregående inlägg av sL, så tänker jag fylla i, kanske lite för utförligt, vad som egentligen hände under hennes förstnämnda black out. Det hela utspelade sig på Tivoli i Köpenhamn, augusti 2008. Jag, s, sL och en fjädre snygg sak var på en trevlig resa i Danmark. Vi spenderade vår sista dag på Tivoli. sL är inget stort fan av karuseller, men efter många om och men så fick vi till slut med henne upp i Världens Högsta Slänggunga, den är hela 80 m hög, och man sitter i något som kan liknas vid dubbla pinn-stolar. Jag fick äran att åka med sL. Vi satte oss i de små stolarna. Jag, som var förväntasfull och pirrig, försökte peppa den vettskrämda sL som knappt kunde prata. Sakta men säkert började vi lyfta från marken samtidigt som hela karusellen börjar snurra. Det var en härlig känsla! Vi kunde verkligen se hela Köpenhamn under våra dinglande fötter. Jag sneglade skrattande på sL som till min förvåning storgrät. Tårarna sprutade verkligen på det stackars chipshufvudet! Jag tyckte synd om henne, men kunde ändå inte låta bli att njuta av den fantastiska känslan. Efteråt, väl nere på säker mark så försäkrade sL oss om att det var sista gången hon åkte en karusell. Synd. The End.

Livet är underbart när underlivet är bart!
/TJL